Pass på, medborgare

Dåså, då var Adam medborgare med utresetillstånd. Om tre veckor är han i Spanien. Olé! Att döma av ansiktsuttrycket hade han inte förväntat sig att det skulle gå så enkelt.

Cornelis Vreeswijk brukade förresten, på tal om medborgare, inleda sina spelningar med "Medborgare godafton!". Själv blev han dock aldrig svensk medborgare. Han ska ha dragit tillbaka sin ansökan om medborgarskap när han tvingades visa intyg på sina kunskaper i svenska språket, samtidigt som en invandrad idrottsman, en boxare, fick medborgarskap på mindre än en vecka för att kunna tävla för Sverige i OS.

Adam behövde lyckligtvis inte genomgå något språktest för sitt medborgarskap. Han kan inte ett ord svenska, men har fått pass ändå. Så länge ingen tipsar folkpartiet ska det nog gå bra.

Med risk för fyrkantiga ögon och ostbågeformad rygg

Gissa var tv:n är.

Livet är en fest

Förkylningen har i allt väsentligt avtagit och humöret är mycket bättre än förra veckan. I natt sov han fyra och en halv timme i sträck, dessutom i sin egen säng, vilket är klart bättre än den senaste veckan. Han är inte heller så trött på kvällarna utan leker gärna med full fart fram till kvällsrutinen med bad, vaggvisor, mat och sömn.

Barn av sin tid

Adams oerhörda fascination för tekniska prylar har blivit lite svårhanterlig. När han ser en mobiltelefon eller fjärrkontroll slänger han sig handlöst efter den. Datorns tangentbord och den blå miniräknaren är nästan lika kul. Till sist kom pappa på en lika enkel som genial lösning. Familjen har ju en låda full av gamla mobiltelefoner.

Så nu har Adam en egen blå Ericssonlur.

Vem är chefen?

Gissa.

Södertur med far

Med mamma nedbäddad i sjuksäng har Adam och pappa fått mer tid än vanligt till att umgås. Lördagen ägnades åt en lång promenad kors och tvärs över Söder: till Pet Sounds för att leta efter Magnetic Fields nya skiva (som var slut) och till Götgatspuckeln för att fixa dvd-spelarens regionsfrihet (som gick bra), för att nämna några av projekten längs vägen.

Vädret var som gjort för långpromenad och den lille killen verkade trivas gott i sin vagn.

Mor ur spel

Den lite besvärliga veckan med febrig Adam övergick i en mycket besvärlig helg. Adam blev förkyld på riktigt, men hosta och täppt näsa, och vaknade åtminstone varannan timme för att äta eller bara somna om intill mamma.

Riktigt jobbigt blev det först när mamma under fredagskvällen drabbades av matförgiftning och var slagen ur spel större delen av lördagen. Att inte få i sig någon näring föranleder en rad nya bekymmer när man har en liten människa som helammas, aldrig provat bröstmjölkersättning och är van att amningen fungerar när han är hungrig.

Så Adam har umgåtts mindre med mamma i helgen än någonsin tidigare. På bilden syns en kille som inte låter sig hindras, utan gärna klättrar på mamma även när hon ligger nedbäddad i soffan.

Man oroar sig naturligtvis för att det handlar om den legendariska vinterkräksjukan, och att pappa och Adam står på tur. Det är inte ett dugg kul att föreställa sig den lille krabaten magsjuk. I skrivande stund har symptomen dock stannat hos mamma och, as of söndag lunch, i huvudsak gått över. Arbetshypotesen pekar ut en räkbakelse från Ica som förövare.

Första egna knäcket

JKJ J--UGUG F,µµµµµµµµB M 4,....ö., ZD

Lite febrigt

Lite besvärlig vecka. Adam har haft lite feber efter sina vaccinationer i måndags. Dessutom har han vaknat oftare på nätterna och inte velat sova i sin egen säng. Det blir också allt mer krävande att hålla honom på gott humör om dagarna. Det är förstås alldeles rimligt och normalt; han är nyfiken på omvärlden men klarar inte att ta sig runt utan att bäras. Då och då hittar mamma en ny leksak (tvättmaskinen, t ex) som håller honom sysselsatt i långa stunder, men standardläget är att kräva nya leksaker och intryck hela tiden.

I dag besökte han pappa på jobbet, 17 centimeter längre och ungefär 105 procent tyngre än första gången (se här). Han imponerade på kollegerna genom att stappla omkring lite på golvet med pappas stöd för båda händerna.

Dagens nyheter

För Adam är det vardagsmat att uppleva saker för första gången. Med några dagars mellanrum testar han smaker för allra första gången: morot, potatis, blåbär, och så vidare. I dag kom han för första gången i kontakt med blomkål, till exempel. Det var sådär. Ofta när mamma går på promenad med honom är det första gången han rör sig på just de gatorna, trots att det är i hans eget kvarter. Det är som under IT-boomen, då allt var så nytt att vissa blev alldeles yra i bollen.

När han i dag besökte Bilprovningen i Solna var det också förstås för första gången. Inte bara för honom, utan också för mor och far. Lyckligtvis gick det bra. Volvon får rulla i två år till innan staten vill klämma på däcken och titta under motorhuven igen.

Vad var det nu Twain sade om statistik?

I dag fyller Adam fem månader. Det firades med två sprutor och förvånad förtvivlan på BVC. Det mättes och vägdes också, förstås. Nu väger grabben 7 800 gram och mäter 69 centimeter i strumplästen. Tillväxten har mattats av något, men är fortsatt stabil. Huvudet är fortfarande tre standardavvikelser större än snitt.

Som jämförelse sopar han mattan med sina föräldrar. När mamma var lika gammal vägde hon blott 6 600 gram och mätte 66 centimeter. Pappa var (två veckor tidigare) också 69 centimeter lång men vägde bara 7 435 gram. Och då hade han ändå 850 gram tillgodo från början.

För den som är extra intresserad av hur Adams tillväxt förhåller sig till mammas och pappas, kommer här lite överkursmaterial.

(Bilden på pappa och Adam tog farmor i helgen. Mamma glömde att ta med kameran till BVC, och pappa kunde inte komma ifrån sitt lönearbete för att vara med.)

Ny favoritleksak 2: tvättmaskinen

Tvättmaskinen är också vansinnigt rolig. Den luktar egendomligt och ser väldigt märklig ut. Men framför allt så ekar det när man pratar med huvudet inne i trumman.

Ny favoritleksak 1: Adlibriskartonger

Förpackningsmaterial från Adlibris är just nu det roligaste som finns. Det är bra, eftersom sådana kartonger är en förnyelsebar resurs. Om han sliter ut en förpackning så kommer det en ny om några dagar.

Simkort

När man är överlägset yngst i familjen, och rentav ensam i sin generation, är det lätt att bli alltings mittpunkt. Det går inte ens att ta ett bad utan att locka storpublik.

Jag längtar stenarna där barn jag lekt

Där uppe på berget tog Adam sitt första andetag.

Natten innan han föddes tillbringade mamma och pappa på SöS antenatalavdelning. Från sitt rum såg de ut över Årstaviken. Så här såg utsikten ut tidigt på morgonen den 21 augusti.

Söndagspromenad: åtta kilometers köande

Undrade du var alla stockholmare tagit vägen i dag? De var på strandpromenaden mellan Hammarbyhamnen och Hornstull. Det var som två långa köer, en mot öst och en mot väst, som långsamt slingrade sig fram i fyra kilometer. Det var som en Idoluttagning, som Systembolaget dagen före midsommar eller som Ikea sista lönelördagen före jul (vilket minnesgoda läsare kanske minns att familjen fick uppleva). Mellan de två köerna av långsamt vaggande människor försökte löpare och cyklister att ta sig fram med halsbrytande manövrar. Och plötsligt kom Gösta Ekman spatserande som en helt vanlig människa.

Det var sol och varmt, på sätt och vis årets första vårdag. Adam åkte i sin sittvagn till Hornstull för att inspektera det hus där faster Katarina och hennes Ernesto snart flyttar in, givet att några omständigheter faller på plats. Väldigt trevligt hus, och roligt att det ligger inom gångavstånd.

Adam, som känner sig hemma på strandpromenaden efter några turer med kompisarna i BVC-gruppen, var på strålande humör.

Notera öronlapparna på fårmössan. Det kom till farmors kännedom att mössan tenderade att glida upp och lämna öronen oskyddade, varpå hon stickade ett par öronlappar och satte fast på den.

En stor polis och en jätteliten

Farmor och farfar är på besök i Stockholm. Adam får förstås visa upp sin fina polisponcho för farfar polischefen. I morgon bär det, om vädergudarna vill, av på promenad till faster Katarinas nya våning vid Hornstull.

Ögonblick ur en söndag

Här äter Adam mosad banan och päron/hallonpuré, iklädd en haklapp från gammelfaster Anette, samtidigt som han leker med en hemmasydd prasselleksak. Senare poserar han inför en promenad i vinterkylan, och leker glatt på mammas och pappas säng.

Mor är rar

Här betraktar Adam sin väna moder när hon syr leksaker åt honom av de tygstycken som blev över när hon sytt gardiner till arbetsrummet. Sålunda går söndagarna.

Detta är förresten det tvåhundrade inlägget sedan bloggen startade. 420 foton på den lille killen har spridits till omvärlden. Det trodde ni inte. Men, som Churchill sade: detta är inte slutet, det är inte ens början på slutet, men det är möjligt att det är slutet på början.

Muntergök

Kanske världens gladaste kille.

Adam hedrar vilodagen

I en tröja som farmor har dekorerat tillsammans med sina skolbarn, softar Adam i sin säng med lejonet Lars. Allt är lugnt.

Grabbutflykt

Nu är det sittvagnen som gäller. I dag tog Adam och pappa en tur till nya köpcentrat i gamla skatteskrapan.

Nu ska hela rasket rivas

Julen är över och Adam bistår vid rivandet av pepparkakshuset. Gissa om killen som blir extatisk över att få slicka på fjärrkontroller och mobiltelefoner ville slicka på ett helt hus av socker. Men mamma är sträng.

Nyheter från Färgargårdstorget

Man lär sig något varje dag. Det gäller inte minst när man är fyra månader gammal. I dag fick han till exempel åka sittvagn för första gången. Bara en sådan sak!

Förra helgen lärde han sig att säga "mmmm". I veckan har han lärt sig att fräsa (och samtidigt duscha rummet i saliv), och i kväll försökte han faktiskt härma pappa, som i flera månader försökt att få honom att säga just "pappa". Så långt har han inte kommit, såklart, men han lyckades gång på gång säga "baa". Det är det mest ordliknande ljud han lyckats skapa, och eftersom det var ett tydligt försök att härma pappas ljud så var det extra spännande.

På bilden försöker han krypa. Han har länge velat ta sig fram och blivit frustrerad när han misslyckats. Nu märker man tydliga kryptendenser. Och han har blivit duktig på att vända sig från mage till rygg på ett kontrollerat sätt.

Helst av allt vill han stå. När det är åttiotalsmusik på VH1 vill han dansa.

Han har fått prova en rad nya maträtter. Praktiskt taget allt är gott, och han slänger sig efter skeden. Broccolipuré är inte lika gott som allt annat, så det spottar han i regel ut igen. Men potatis/palsternacka och päron/hallon är vansinnigt gott, precis som morot, mango, blåbär, och katrinplommon.

Sömnrutinen fungerar utmärkt. Han avslutar kvällen vid kvart i åtta med att bada, få på sig pyjamas, ammar och lugnas med vaggvisor av mamma i sovrummet, och läggs sedan i vagnen i hallen. Mamma har bestämt sig för att han ska somna ensam, så hon slutar vagga när han fortfarande är vaken, säger "Natti, natti, sov så gott", och går därifrån. Ibland får hon eller pappa gå tillbaka och vagga lite till. Men det är viktigt att inte vagga tills han somnar. I vanliga fall vaknar han efter fyrtio minuter och behöver vaggas lite till. Sedan bärs han över till sin egen säng. Spjälsängen har utrustats med särskilda mojänger under benen, så att den går att vagga. Vid två-tretiden är det matdags, sedan sover han till halv sex-tiden, somnar om och sover till åtta.

Ibland går det ännu bättre. En natt i veckan vaknade han varken efter fyrtio minuter, när han lyftes över till sin säng eller för nattamackan. I stället sov han från åtta till sex. Tio timmar i sträck. Inte illa för någon som är så liten.

Distributiv rättvisa

Förra helgen antyddes att Adam skulle få en egen hoppgunga, precis som kamraten Vigge. Sedan har det varit tyst. Fick han ingen? Är resurserna så illa fördelade; har världen kommit dithän?

Klart att han fick. Bloggredaktionen har bara varit för upptagen i veckan för att rapportera om saken.

Dessvärre är Adams gunga inte riktigt anpassad efter hans litenhet. Det står inget på förpackningen om någon nedre gräns för just hur kort brukaren får vara, men när Adam spänner fast sig står armarna rakt ut som om han blivit korsfäst. Och det är ju inte lika roligt. Det är bara några centimeter som fattas honom, så inom en månad borde han ha vuxit i den.

Polis polis blåbärsgris

Med en farfar som är polis, en faster som blir färdig jurist under våren och föräldrar som ser Law and Order varje kväll kan man tro att upprätthållandet av lag och ordning ligger i blodet. Inte undra på att Adam klär i sin nya haklapp, som är utformad som en polisuniform.

Haklapp, förresten. Det handlar snarare om en skyddsponcho. En regnrock mot puréstormen. Medan en vanlig haklapp bara skyddar en liten fläck mitt på bröstet och under hakan, så skyddar denna polisponcho hela magen och bröstet och dessutom axlar och armar. På förekommen anledning, kan man säga.

Beakta, som bevisföremål A, dessa före- och efterbilder.

Bilkul

I bilen på väg till Vigge lärde sig Adam ett nytt ljud. Sedan övade han på det om och om igen, strålande glad. "Mmmm". Som en reklampojke för Marabou.

Kalas hos Vigge

Vilgot har ett eget rum med grön fondvägg, fin säng och plats för massor av leksaker. I dörröppningen har han en hoppgunga. När familjen i dag åkte till Bromsten för att fira Vigges mammas födelsedag fick Adam själv pröva på. Det var naturligtvis väldigt skojigt. I morgon bär det av till Babyland för att leta efter en sådan.

Kan själv, pappa!

Adam har börjat göra situps. Så småningom ska han nog lyckas sätta sig upp. Redan nu kan han stå korta stunder om han får stöd av ett bord eller av sitt babygym.

Blåbär är gott

"Varför har jag inte fått det här förut?"

Sömnstatus: bättre

Den nya rutinen går bra. Det tog en stund att somna, och det var en utmaning att få honom att inte bli klarvaken efter fyrtio minuter utan att somna om, men han var inte alls lika arg eller ledsen som de föregående kvällarna. Natten blev också bättre: tolv timmars lugn sömn med två matpauser.

Väderpojke

Caucus i Iowa och snöstorm hemma på Färgargårdstorget - vilken dag!

Humörsvacka

Att ha barn har visat sig betydligt lättare än vad mamma och pappa var inställda på. Adam är nästan alltid glad, och när han är ledsen beror det på att han antingen är hungrig eller trött och botas snabbt genom att han får äta eller sova. Alltsedan han var några veckor gammal har han sovit praktiskt taget hela nätterna i sin egen säng.

De tre senaste nätterna har varit betydligt sämre. Han har vaknat oftare och dessemellan gnytt upprört så att mamma inte har kunnat sova. När han fått äta somnar han direkt, men bara alldeles intill mamma. Om han lyfts tillbaka till sin säng vaknar han, är ledsen och mamma tvingas börja från början igen. Samtidigt har den wahlgrenska vagnmetoden fungerat sämre på dagarna, och kvällarna har blivit successivt värre. I förrgår skrek han till och från i en och en halv timme innan han till sist somnade.

Problemet är nog delvis att mamma och pappa den senaste veckan varit dåliga på att hålla tydliga och konsekventa rutiner, men framförallt att han lärt sig att skrik ger resultat.

I förrgår, nyårsdagen, försökte mamma återställa kvällsrutinen efter nyårsfirande och en vecka med flera kvällsutflykter. Det slutade med gråt, skrik och dålig natt. I går gjordes ett nytt försök, som resulterade i en timmes hjärtskärande, förtvivlat skrik.

Tanken är att byta hans blöja och sätta på honom pyjamas vid åttatiden, gå in i sovrummet och låta honom äta en sista gång. Sedan ska han somna i sin egen säng. Om han blir förtvivlad kan man lyfta upp honom och hjälpa honom att lugna ner sig, men han ska vara kvar i sovrummet till dess att han somnar. Om han lär sig att det lönar sig att skrika så kommer det bara att bli ännu svårare att få honom att somna i framtiden. Det är enkelt i teorin, men hemskt svårt i praktiken. Det är väldigt, väldigt jobbigt att lyssna på det förtvivlade skriket utan att göra honom till viljes.

Han somnade till sist. Natten blev bättre än de närmast föregående men sämre än hur det brukar vara. I dag har det fungerat bättre att vagna honom till sömns, åtminstone vid förmiddagstuppluren. Förhoppningsvis börjar den nya rutinen fungera bättre i kväll.

När jag hör ordet kulturhus ...

I dag träffades Adam och Vilgot på Teaterbaren i Kulturhuset. Tydligen är det jullov i skolorna fortfarande, för stället var fullt av ungdomar utstyrda som japanska seriefigurer, med stora färgglada hårsvall och egendomliga kläder. Fnys. Dagens ungdom.

Adde och Vigge börjar definitivt tycka om varandras sällskap. Förra gången de sågs verkade de förstå att där fanns någon annan person. Nu umgås de mera aktivt. Faktum är att deras mammor och pappor fick hålla koll så att inte grabbarna klöste ögonen ur varandra. Inte av aggressivitet, förstås, utan av nyfikenhet. Men ändå.

Vigge kan ju sitta alldeles själv, så han har ett slags intellektuellt övertag över sin yngre vän. Men båda tycker om att stå med balanshjälp, så det gjorde de. De stod på bordet, på föräldrarnas knän, i stolarna och i respektive vagn.