skip to main |
skip to sidebar
Med lite hjälp från vännerna på Volvo assistans tog familjen och faster Katarina en tur till Ikea i dag. Efter det lilla bärgningsbildebaclet (mental notering: lämnar man lyset på i bilen en vecka så laddas batteriet ur) kom de dessvärre iväg senare än det var tänkt, och alla andra stockholmare hade redan hunnit ut till Kungens kurva.
Det är svårt att tänka sig en sämre tid för att besöka Ikea än mitt på dagen, en lönesöndag före jul. Mycket riktigt drabbades både Adam och hans far av panik efter att ha stångats med horder av julshoppare en stund för länge. Det var dock inte förrän de hade utgången inom synhåll, så större delen av besöket gick ganska bra. Och så fort de kom ut till bilen var båda glada igen.
I senaste numret av Neo (pdf) skriver Peter Wennblad om fenomenet lönehelg, då många svenskar fördubblar sina likvida tillgångar och lever ut något slags Magnus Uggla-fantasi: "Då finns det ingen som tar en / man är kung kung kung i baren."
Mental notering: om man inte hinner till Ikea inom en kvart efter att de öppnar på morgonen - stanna hemma.
I våras köpte de blivande föräldrarna denna hippieinspirerade, nästan psykadeliska, fusksjuttiotalskombination på barntillbehörsparadiset Babyland i Barkarby. Några fler plagg vågade de inte köpa eftersom det återstod så mycket av graviditeten och så mycket ännu kunde gå fel. I stället gick det alldeles utmärkt, som det oftast gör, och nu sitter tre månader gamla Adam i fåtöljen och lyssnar på Pink Floyd, iklädd den äldsta outfit som är köpt enkom för honom.
Hälsan är betydligt bättre i dag. Snuvan är borta, och med den också den ansträngda andningen. Han har fått sova mer än de senaste dagarna, vilket också har gjort sitt för humöret. Nu hostas det en del, men allmäntillståndet är utmärkt.
Dagens höjdpunkt var när Adam fick röra ett äpple med tungan och svarade med ett mycket minnesvärt ansiktsuttryck.
Det är inte ett dugg roligt att vara sjuk. Det är svårt att amma när man inte kan andas genom näsan, till exempel, och det är avgjort obehagligt att få slem i halsen och uppleva att man kvävs. Det verkar lyckligtvis gå åt rätt håll. Efter några dagar av alvedon och näsdroppar är nu febern borta och Adam är emellanåt riktigt glad. I dag kom faster Katarina och nästan-färdiga-läkaren Ernesto förbi för att titta till honom. Det känns tryggt.Familjen har förresten bestämt sig för att göra Vilgot och hans föräldrar sällskap till Spanien på semester i februari. Biljetter är köpta, så nu bär det av till polisen för att skaffa pass åt lillkillen. Solhatt på!
Adam har blivit förkyld. Han hostar och är rosslig i halsen. Det verkar inte bekomma honom, men det låter lite otäckt när andningen blir allt rossligare och lille killen inte förstår att hosta för att rensa luftvägarna.I dag fick han träffa Nordis och Lotta för första gången. De kom ända från Uppsala för att träffa honom. Lyckligtvis var Adam på alldeles strålande humör. Han sov under den långa Söderpromenaden, och jollrade glatt då han var vaken.Gästerna hade med sig en spargris som på båda sidor var märkt med ordet "SKATT". Den heter Anders, efter den hårige finansministern.
Häromdagen kom Postverket förbi med ett par nya vantar. Farmor har stickat dem på sitt stick-café. De passar bra nu när vintern har slagit till rejält, och matchar koftan och mössan som farmor stickade tidigare i år.Notera Spöket Laban-strumporna, som hör till och delar ursprung med tröjan i förra inlägget.
Nu kan Adam hålla huvudet uppe kontrollerat i långa stunder, och dessutom le samtidigt.
Små barn ska förstås inte se för mycket på teve, men så länge som Adam ser på lärorika, uppbyggliga program om mental hälsa så är det okej. Den röst han hört mest efter mammas och pappas tillhör nog faktiskt Dr Frasier Crane. I morse var det dock Dr Phil som bjöd på ett dubbelavsnitt.
Adam har haft några lugna dagar då han mest umgåtts med mamma och, på kvällstid, pappa. Men i dag fick han besök av Peter och Shashika igen. Roligt att få ligga i några andras famnar ibland, kärnfamiljen har ju bara två att erbjuda och det blir snabbt enahanda att gunga omkring i dem.
Häromdagen drabbades Adam av mjölkskorv, ett mjälliknande tillstånd som är vanligt bland små barn. Mamma behandlade honom genom att gnugga in en salva i hårbottnen och lät den sitta i en hel dag, vilket gav honom en sällsam Medusafrisyr och en lite obehaglig lukt. Men det fungerade utmärkt.
Innan man får barn är det lätt att dra alla ungar över en kam. "Barn är si" och "barn är så". De är små, luktar illa, skriker när man tar dem till Ikea och ser praktiskt taget likadana ut. Barn är som de generiska eleverna i "Another brick in the wall", som utan särskiljande drag flimrar förbi. Det påminner kanske lite om hur äldre människor ser på "ungdomar" (på tal om generaliseringar), med den väsentliga skillnaden att bebisar är oförmögna att fräsa "gubbjävel" tillbaka när de anser sig undervärderade.Men, och nu är det elva veckors erfarenhet som talar, verkligheten har visat sig vara en smula mer mångfacetterad än så. För en förälder finns tusentals små egenheter som särskiljer det egna lilla underverket från andras ungar. Adam är en egen liten person med en tydlig, om än svajigt kommunicerad, personlighet. Det är inte utan fog som man brukar tala om "egna barn och andras ungar".I processen att lära känna honom, har Adams föräldrar upptäckt att han inte tycker om prasslande ljud. Han tycker verkligen inte om när det prasslar; om någon handskas ovarsamt med en lösgodispåse lite för nära honom blir han alldeles stel och börjar gallskrika i panik. Väldigt egendomlig nyck, men högst påtaglig.
Nu väger Adam 6 265 gram, upp 340 gram från förra mätningen för två veckor sedan. Tillväxten har avmattats men är fortsatt stabil.Men inte nog med att han blir större, han lär sig ständigt nya saker. Häromdagen kunde bloggen berätta att Adam nu förmår sitta utan stöd för sitt huvud. De senaste veckorna har han dessutom blivit avgjort mer medveten om sina händer. Han kan ligga i långa stunder och bara titta på dem, när han inte använder dem som nappsubstitut.Med början för några dagar sedan tycks han nu ha förstått att händerna inte bara är en förlängning av hans kropp, utan också att han kan styra dem och att de kan användas till att gripa tag i saker. Han har länge tyckt om att titta på sin röd-gula kamrat men när han nu får syn på honom så tar han tag i den lille tygkompisen och skakar honom. Länge. Och inte nog med det, han har börjat bilda sig en uppfattning om allt fler saker i sin omvärld genom att stoppa dem i munnen. Så fort han får tag på den rödgula kamraten stoppar han honom i munnen.
Alltsedan i onsdags har det strukit omkring barn i maskeradkläder på gården. Onsdag var Halloween, i dag är det Alla helgons dag, och vissa verkar ha haft så svårt att bestämma sig för vilken av dessa maskeradhögtider som ska firas att de låtit barnen behålla sina utstyrslar på i fyra dagar.
Adam är i varje fall utklädd till miljöpartist, från topp till tå utstyrd i gröna kläder med djur på.
I helgen har familjen besök av Linn, mammas barndomsvän och ex-kombo från Kämnärsvägen i Lund, och hennes kille Robert. I dag följde Adam med mamma och Linn på en latte i SoFo, följt av en shoppingtur. Linn och Robert ska själva ha barn i januari och Adam passade därför på att visa sig på sitt mest älskvärda humör.
Mamma blandar lite kaffe i sin mjölk; Adam tar sin latte straight up.
Om man inte visste att det inte finns några tidsmaskiner, kunde man tro att Adam tagit vagnen tillbaka till 1970-talet och fyllt den med tidstypiska artefakter. Som Bill & Ted, eller som Edmund Blackadder. Åkpåsen i brun manchester och fårskinn, den vita koftan och flickhjälmen, de bruna vantarna, till och med örngottet härstammar från pappas vagnåkande i Sollentuna vintern 1977-78.