Det är höst på Söder. Luften är sval och klar och Katarina Bangata är gul av löv. Mamma tar en längre promenad med Adam varje dag. Sofo är som ett getingbo av lattemammor om dagarna. Adam verkar helt nöjd under mammas gamla sjuttiotalsfilt. Ibland ligger han och tittar upp i trädkronorna. Ibland sover han med ett öga öppet - för att inte missa något spännande som händer i världen omkring.
Hösten väcker motstridiga känslor. Å ena sidan vet man att den är ett förstadium till de sju månader av mörker, kyla och slask som väntar, men å andra sidan är det förbaskat fint. Adam har förstås inte fått grepp om årstiderna ännu så han kan leva i nuet på riktigt, utan en tanke på vad som väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar