Nu syns de båda nya bissingarna i överkäken tydligt. Antagligen har de inte fungerat som lyckopiller de senaste dagarna. Tänderna är inte det enda som utvecklats de senaste dagarna. Den besvärliga utvecklingsperioden har givit Adams motorik en ordentlig skjuts. Att kunna ställa sig upp mot leksakskorgarna är redan gammalt, nu står han så stadigt att han emellanåt släpper händerna och står vinglande en sekund eller två innan han trillar framåt mot korgen (som lyckligtvis är alldeles intill, så det gör inte ont). Ibland väljer han dock att trilla baklänges, och då gäller det att mor eller far sitter där och tar emot.
Leksakskorgen fungerar också som gåvagn. Utan annat stöd kan han promenera någon meter med den framför sig, långsamt, långsamt. När mor eller far stöder händerna kan han gå för egen maskin från teven till köket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar