Strax innan helgen kom brevbäraren med en ny tröja som farmor stickat. En riktigt somrig tröja, med en segelbåt på. När familjen satt vid vattnet i Vintertullsparken och åt mjukglass fick Adam först för sig att vägra att röra vid gräset. Han satt på filten och tittade skeptiskt på detta gröna som omgav den. Sedan, när han kommit över sin motvilja, kröp han så sakteliga ut över gräsmattan. Kröp, på riktigt. Tydligen kan han det, men har valt att inte visa det inomhus. Kanske är golven så hala att det lönar sig, mätt i energi- och tidsåtgång, att åla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar