Ryrsjön ligger i ett oerhört naturskönt område och Adam får åka en hel del vagn omkring och titta. Det har han inget emot, men när han så småningom släpps ut och får krypa omkring på stranden lever han upp. Det finns bara ett mål för ansträngningen: vattnet. Det krävs tre personer för att hålla den lille killen på land. Till sist ger mamma upp och låter honom plaska lite i vattenkanten medan hon håller honom i ett fast grepp. Efter en stund lyfter hon upp honom på stranden igen, varpå han ångar nedåt vattnet ännu mer entusiastiskt än tidigare. Adam är ensambarn och kanske lite för van vid att få som han vill. Mycket riktigt, det hela slutar med att han släpps lös och, under mammas, pappas och morfars vakande blick, får utforska strandkanten helt för egen maskin. Med tanke på den vilja han visar när han kryper mot vattnet är det intressant att se vad han egentligen är ute efter. Vad gör han när han, såvitt han vet, får göra som han vill?
Han sätter fart mot vattnet, men stannar när det är en meter kvar. Där sitter han en stund och funderar. Sedan ångar han ut i sjön, men bara några decimeter. Där stannar han, sätter sig upp, klappar sig på den blöta magen och ser ut att må kungligt. Efter några minuter störtar han en halvmeter längre ut i den långgrunda sjön, men hejdar sig plötsligt när han tycker att det blir för djupt. Badet är över för den här gången.
Morfar virar in Adam i en filt och bär upp honom till stugan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar