En månad på dagis

Det började så bra. Inskolningen på dagis gick smärtfritt, och när pappa lämnade Adam de första dagarna därefter var han utomordentligt glad och ville bara få leka i fred. Till och med sömnen fungerade bra, och vid morgonsamlingen deltog han med liv och lust i sång och rörelser. Det tog bara några dagar innan han lärde sig att ställa sig upp när han blev uppropad och knata fram till tavlan med sitt foto, som de äldre barnen gör. Han sitter på sin stol och äter tydligen riktigt bra på egen hand.

Sedan vände det. I samband med att han drabbades av en förkylning och sov dåligt på nätterna blev han plötsligt enormt ledsen när han lämnades. Pappa tvingas överge honom förtvivlad och ihopsjunken på golvet.

På eftermiddagarna säger dagispersonalen visserligen att det ganska snabbt går över och att han sedan är glad och sprallig resten av dagen, men det räcker liksom inte för att väga upp den där blicken av förtvivlan och oro på morgnarna; känslan av att han inte förstår att man kommer tillbaka utan tror sig övergiven.

Det gör ont att gå därifrån.

En dag gick det dessutom riktigt dåligt. Adam hade sovit dåligt på natten och var tröttare än vanligt. Han skrek förtvivlat när han lämnades, och sedan fortsatte han att skrika sig genom morgonsamlingen med de andra barnen, och genom frukosten. Till sist fick personalen lägga honom på en madrass i ett mörkt rum och låta honom sova när de andra lekte. När han så småningom vaknade mådde han desto bättre och for omkring både under resten av lekstunden, och under hela sovstunden när stället är nedsläckt och alla barnen sover i godan ro på sina madrasser.

Nu tycks det emellertid ha vänt uppåt igen. I tisdags morse grät han mindre och verkade på det hela taget mera tillfreds med att vara på dagis. I morse grät han inte alls. Pappa har försökt gå dit lite tidigare och ägna tio-femton minuter åt att leka innan han går, kanske har det hjälpt till. Adam har också fått sig en powernap på vägen till dagis båda dagarna, och det kanske har givit honom mer energi. Han är fortfarande vaken långa perioder på nätterna och hostar. Antagligen får han dessutom tänder igen.

När pappa hämtar honom vid ett-tiden är han antingen nyvaken eller fortfarande försjunken i sömn. Det tar en liten stund att vakna till liv tillräckligt för att gå därifrån. Pappa hinner läsa ett par böcker för barnen, med Adam i sitt knä. Adam själv hinner ofta pila iväg in på toaletten och spola ett par gånger. Det är tydligen hans favoritsysselsättning om dagarna, och lärarna suckar att de tvingas lyfta bort honom därifrån dussintals gånger om dagen eftersom han envisas med att spola när de äldre barnen sitter där på toaletten och helst vill få vara i fred.

Den här veckan har Adam dessutom spatserat hem för egen maskin på eftermiddagen. Det tar sin lilla tid, eftersom det finns hundra saker som måste undersökas på vägen, men så småningom kommer han hem och klättrar uppför trappan till lägenheten.

Här följer några ögonblicksbilder från dagis vid hämtningsdags i dag. Det är ju Halloween och barnen fick klä ut sig, så där fanns bland annat ett spöke, en Hogwartstrollkarl i spetsig hatt, en pumpa, en Zorro och en cowboy. Adam var sig själv.