Akuten, tack

Onsdag återgick mamma till jobbet och pappa tog över föräldraledighetsansvaret för Adam. Det tog nästan två hela dagar innan det var dags att åka till akuten.

Tidigare under torsdagen hade pappa tagit med sig Adam in till stan på ett promenadmöte på Djurgården. Adam, som är van en daglig siesta på två och en halv timme, valde att bara sova i en halvtimme. Framåt eftermiddagen var han således mycket tröttare än vad han är van. Orutinerat av pappa.

Strax efter klockan 17 var far och son ute på gården och väntade på att mamma skulle komma hem. Adam går runt rutschkanan, och plötsligt faller han och slår huvudet i stegens sida. Han gråter längre och mer förtvivlat än vad han brukar, och när pappa tittar efter har han en ohyggligt otäck bula i pannan. De hastar in, pappa försöker lägga is på, varpå skrikandet blir värre. Till slut ringer han mamma, som vid det här laget är vid Slussen, och ber henne att ta en taxi hem. Adam och pappa hoppar in i taxin och hela familjen åker till barnakuten på SöS. Adam är oroväckande trött och svag.

På akuten tar det två och en halv timme att få träffa en läkare. Vid det laget har Adam hunnit hämta sig och bulan ser inte alls lika skrämmande ut. Läkaren (samma läkare, förresten, som tog hand om Adam när han var några minuter gammal och hade vatten i lungorna) konstaterar att det inte är någon fara.

Hem igen, då. Med buss, den här gången. Senare på kvällen ser det inte värre ut än så här. Det hindrar inte att det var väldigt otäckt i samband med beslutet att åka till akuten. Som förälder vill man naturligtvis hålla sina barn ifrån sådana smällar i huvudet, men samtidigt är det svårt att undvika utan att spärra in barnen i vadderade rum. I det här fallet var ju pappa inte ens en meter bort, men hann ändå inte hindra fallet. Tur att han kan luta sig mot psykiatern David Eberhard som inte bara tycker att gåhjälmar är fåniga, utan direkt kontraproduktiva. Man behöver slå sig för att lära sig att inte slå sig värre, ungefär. Och det gick ju bra den här gången. Men det är inte utan att gåhjälm ter sig som en bättre idé i dag än det gjorde i går.