Adam har nu en liten tid kunnat ta sig ner från soffan och till och med sängen på ett säkert sätt, genom att vända sig om och liksom krypa baklänges med fötterna först. Han har överlag blivit försiktig när det gäller avsatser och nivåskillnader av olika slag. I lekparken händer det att han hasar baklänges med fötterna först nerför sluttningar där han skulle klara av att gå. Nu kan han dessutom klättra upp på soffan på egen hand. På Öppna förskolan har han blivit duktig på att åka rutchbana själv. Han klättrar uppför stegen, steppar av lycka och entusiasm, sätter sig ner och åker utför. Han tjuter av glädje hela vägen ner. Han har också blivit duktig på att handskas med en leksak där han ska stoppa ner lock till barnmatsburkar i en låda med en smal springa i locket.
I dag prövade han att bada med bubblor för första gången. Det var vansinnigt roligt och slutade med ett Leninskägg och vatten överallt.
Pappa rapporterar att detta med pappaledigheten går alldeles utmärkt. Bortsett från bulan i pannan och det faktum att Adam vaknar mellan fem och tio gånger per natt och ska äta, vaggas eller bara tröstas, så är allt frid och fröjd. Far och son går till Öppna förskolan de dagar den är öppen, sedan sover Adam i två timmar, och sedan går de ut och leker i Bleckan eller promenerar omkring på Söder fram till 17.30-tiden när mamma kommer hem. Matrutinerna fungerar bra, även om Adam tycker att det är roligare att kasta mat omkring sig än försöka få in den i munnen. (Familjen förstår nu varför det är fläckar i taket efter någon tidigare barnfamilj som bott i lägenheten.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar