Gibraltar är ett märkligt litet ställe. Den lilla brittiska kolonin i Medelhavets inlopp är ungefär lika stor som Södermalm, består till största delen av en 500 meter hög klippa och 30 000 människor som klänger sig fast vid foten av dem; medborgare som av brittiska staten betraktas som "colonial subjects" och därför saknar rösträtt.
Klippan ockuperades av britterna 1704 och har varit en nagel i ögat på Spanien sedan dess. Fram till 2006 förbjöd Spanien flyg- och färjeförbindelser, vilket innebär att flygplan tvingades ta en sväng över Marocko innan landning på flygfältet (där soldater fortfarande marscherar i formation på gränsen mellan två EU-länder!) som därför är byggt i 90-gradig vinkel mot kusten.
Det är mycket trångt. För att komma in i den lilla kolonin måste man promenera över landningsbanan. När ett plan ska landa eller lyfta får alla som är på väg in eller ut helt enkelt stanna och vänta.
Den lilla staden är mycket brittisk; utpräglat, symboltungt, in-your-face-brittisk. Bussen som hämtar upp passagerare vid gränsövergången är en röd dubbeldäckare. På Main Street finns Marks & Spencer's, röda telefonkiosker, bobbys, Barclay's, och så vidare. Samtidigt råder högertrafik, hur nu Imperiet kunnat finna sig i en sådan nesa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar